|
En tomhet så stor ett gapande hål, som bränner och svider vart man än går. Tär på ens tankar, hjärta och själ. Så fort vi blundar minns vi så väl. Den tid som har varit är nu minnen blott Hur nära varandra man än mor stått är saknaden oändlig och smärtan så tung Oberoende om mor var gammal eller ung. För vi kommer alla alltid söka, ett svar, Varför vår mor ej fick vara kvar. 6/5.05 skrevet av Cecilia B. |