Tänkte berätta hur jag tänker när jag avlar. Och det är faktiskt väldigt olika från kull till kull, men jag ska försöka.
Först och främst. Jag avlar inte på bettfel, defekter eller två brokade kaniner.
Jag anser att det är extremt oansvarigt och själviskt att göra det. Varför? Jo, givetvis för att det är kaninerna som får lida av det. Så var går gränsen? Jag tycker inte man avlar på djur som har gett bettfel eller har en stor chans att bära på det. Bettfel är en recessiv gen, vilket betyder att mamman och pappan måste bära på anlaget för att det ska visa sig. Då jag nu har en kanin på gården vars pappa har gett bettfel, avlar jag naturligtvis inte på honom. Det finns en chans att han bär på den genen, och det vill jag inte ha i mina linjer och jag tycker inte heller det är värt att ta en kull på honom när den chansen finns, även fast jag kanske hade velat ta en kull på honom annars. Under åren jag har fått kullar har jag aldrig fått en kull med bettfel eller några andra defekter, och det är jag väldigt glad för.
När det gäller diverse "rykten" om att vissa kaniner gett bettfel hit och dit frågar jag alltid uppfödaren/ägaren om det stämmer eller ej. Om uppfödaren/ägaren nekar till ryktet väljer jag oftast att lita på personen. Även fast det säkert finns folk som tystar ner att deras kaniner har gett bettfel så måste man ju ändå kunna lita på sin uppfödare. Jag är alltid 100% öppen och ärlig när det gäller min avel. Ger en kanin bettfel tas den genast ur avel.
Dubbelbrokat/vitscheckar är en annan diskussion som kommit upp de senare åren och uppmärksammats. Det har gjorts en forskning/undersökning angående dubbelbrokade kaniner och den har visat att de har lättare för att få magproblem och har kortare livslängd. Eftersom kaniner har väldigt känsla magar så tycker jag att avla fram dubbelbrokat är djurplågeri. De lever oftast inte längre än 3 år och det är extremt vanligt att det är deras magar som slutar funka.
Man ska aldrig tänka själviskt när det gäller djur. Man ska vara ansvarsfull och inte utsätta djur för plågeri bara för att man vill ha en tävlingsmaskin.
När det gäller utseende försöker jag få fram kaniner med bra kroppar för hoppning först och främst. Högresta med långa ben och lagom stor kropp (2,5-3kg). Sedan tycker jag om både grova kaniner och lite slankare. Hopptekniken är också något som är viktigt och jag avlar gärna på kaniner med stora och luftiga hopp, gärna med lite fart på banan utan att vara stressade.
Tycker det är roligt om man kan få fram lite ovanligare färger, men det är inget jag tänker på i första hand när det gäller utseendet.
Psyket tycker jag är det absolut viktigaste hos en hoppkanin. Jag försöker få fram kaniner med hoppvilja som är tuffa. De får gärna ha lite attityd, men aggressivitet tycker jag inte om. Det optimala är kaniner som är gosiga och snälla hemma, men tänder till på tävling. Det är de egenskaperna jag strävar efter.
Jag försöker få fram kaniner med dessa egenskaper genom att para ihop kaniner som kompletterar varandra bra eller som båda har bra egenskaper. Man kan aldrig veta om en kaninunge blir som man tänkte sig eller ej, men det är det bästa man kan göra för att få det resultat som man hoppas på. Och i mina fall har det oftast blivit som jag har tänkt mig.
Om något som har blivit skrivet här verkar som en pik till någon person så vill jag styrka att det inte är så. Detta är bara mina personliga åsikter.
Har du några frågor går det bra att maila mig på fanny.dittmer@gmail.com